matlådans eviga ödemättade skri
Som många andra söndagar spenderades denna i hemmets trygga vrå. Jag gnolade runt på mina 38 kvadrat och gjorde mest ingenting. 
Jahopp, kanske god tid att sova när en varvat internetz?
Tog en promenad till mataffären för *lite frisk luft* på fem minuter och handlade råvaror, sprang in i en släkting, säkerhetsstirrade på Ws matlista för att INTE MISSA NÅGOT och glömde köpa paprika.
Vilka äventyr en utsätts för i denna stad!
Kvällstid stod vi två i köket och stekte falafel till förbannelse.
Nu har vi matlåda hela veckan och garanterad pruttfest att vänta (mmm kikärtor).
Jahopp, kanske god tid att sova när en varvat internetz?
tunnelbananen
Följer W på håll när hen spelar litt dåta. Äcklas av övervåldet, men det är i alla fall snygg grafik.
Mitt liv är otroligt ickespännande för tillfället. Om tio timmar börjar skolan igen och jag får -äntligen- ansluta mig till horden av morgonstressade Stockholmare.
Sällan ids jag med rusningstrafiken (ja säg, vem gör det egentligen), men ibland, när jag skyddas av öronsnäckor och irrelevant musik, orkar jag lyfta blicken och snegla en stund på medpassagerare. Ta in deras uppenbarelse och fantisera om ett liv som antagligen aldrig ägt rum.
Visst, jag föredrar förstås att ta ett tidigare tåg och slippa den värsta känslan av myrornas krig. Jag tackar vänligen men bestämt nej till andras morgonandedräkt rakt i ansiktet.
Men kanske kan en välja att inte äcklas. Kanske kan en välja att istället se människorna, lyssna... och även insupa den där unkna odören av halvsmälta frukostflingor..
Jaha.
Hejrå!
hejdå Kafka
03-08-2007
Hon som alltid välkomnade mig hem efter långa dagar i gymnasiet.
Hon som helst sov på mitt ansikte eller raklång skedande.
Hon som alltid välkomnade mig hem efter långa dagar i gymnasiet.
Hon som helst sov på mitt ansikte eller raklång skedande.
Hon som spann likt en utombordare.
Hon som alltid höll mig sällskap vid eldstaden.
Hon som vakade från soffkanten.
Hon som rullade ihop sig på min mage när kroppen fylldes av oro.
Hon som var med överallt, hela tiden. Lugnt betraktande.
Hon som var med överallt, hela tiden. Lugnt betraktande.
Hon som höll alla monster borta.
Min bästa vän sedan sex och ett halvt år tillbaka.
07-01-2014
Lista v.1
Veckans lista: Denna
Veckans läsare: Ingen. =)
Veckans humör: Flippat. Har varierat mellan att dampa loss(ursäkta uttryck) och sitta-i-sängen-stirra-apatiskt.
Aka: jullovshumör.
Aka: jullovshumör.
Veckans hoummus: Den spexiga som lillebror bjöd på vid julbordet. Den smakade sand och såg ut som bajs.
Lillebror sjönk ihop av sorgsen misslyckan så jag sa att hoummusen minsann var jättegod ändå, trots något torr framtoning.
Lillebror sjönk ihop av sorgsen misslyckan så jag sa att hoummusen minsann var jättegod ändå, trots något torr framtoning.
Veckans kläder: Mjukisbyxor.
Veckans frisyr: Trasslig bob (kan mitt hår inte nå tofslängd snart!?)
Veckans låt: The Hobbit- Misty Mountains W sjunger den konstant =)))))) *kill*
Veckans slöseri med tid: Varje dag.
Veckans anger management: Har bitit ihop och själv stängt toalocket.
Veckans ost: Fetaost.
Veckans person: A som tog med mig på äventyr i helgen.
Veckans skapelse: "Pepparkaksmammut med kantrat vikingaskepp på ryggen" jag och storebror byggde till jul.
(Masten föll precis när jag lagt sista handen vid dekoren. Jag skojar inte. Det tog två sekunders nöjt leende, sen brakade den)
(Masten föll precis när jag lagt sista handen vid dekoren. Jag skojar inte. Det tog två sekunders nöjt leende, sen brakade den)
Hoppas någon åt av den. Jag hann bara norpa åt mig en bete som lossnade strax innan jag åkte tillbaka till storstaden.
sol, sol, våra hjärtan ska stå öppna som blommor för dig
Idag slog solen genom täcket av grått för första gången på två veckor ungefär.
Jag blev så lycklig att jag hojtade "SOL" och sprang upp för att stå på balkongen de rara minuter ljuset flödade.
Tiden rör sig likt en gammal grålle i sakta mak över jullovsmarkerna. Tänk, jag har då inte haft jullov sedan 2009. Fantastisk återupptäckt... Längtan står mig upp i halsen efter skola och aktivitet(aldrig nöjd).
Jag blev så lycklig att jag hojtade "SOL" och sprang upp för att stå på balkongen de rara minuter ljuset flödade.
Tiden rör sig likt en gammal grålle i sakta mak över jullovsmarkerna. Tänk, jag har då inte haft jullov sedan 2009. Fantastisk återupptäckt... Längtan står mig upp i halsen efter skola och aktivitet(aldrig nöjd).
Lördagen blev något. Jag bad tristessbödeln om nåd och tjatade till mig umgänge på facebook.
Det blev fika, svettig dans till David Bowie, sockriga drinkar, öl och mer öl på Dovas.
Dagen efter vaknade jag förkyld.
HEHE LOL!!!!1
Det blev fika, svettig dans till David Bowie, sockriga drinkar, öl och mer öl på Dovas.
Dagen efter vaknade jag förkyld.
HEHE LOL!!!!1
Dö immunförsvar, dö!
Nej jag menar: lev, frodas, kom igen då Britt-Marie kör för fa-an! *hetstuggar c-vitaminbrus*
Nej jag menar: lev, frodas, kom igen då Britt-Marie kör för fa-an! *hetstuggar c-vitaminbrus*
Nu ska jag återgå till att surfa på interwebs och prutta ljudligt en gång i kvarten så att W vet att jag lever.
Samboskap <3
Hej hej med granen!
nagelgnag.
Sitter på kallt betonggolv i en skolsal och försöker fokusera på vad projektorn erbjuder.
Biter ner mina naglar, snart till grunden. Det har utvecklas till en tvångshandling.
Jag känner mig inte till freds förrän allt är nerslipat, nästan obefintligt. Maniskt.
Måla tre lager nagellack och tänk på något annat.
Nu lyfter elefanthorden av skrapande stolar och ben. Vi far uppför trappan mot nästkommande uppgift.
Jag glömde lyssna.
ja e en vampejr
Döden...
..Då var den avhandlad. Fint, nu går vi vidare.
Jag ligger i en knölig säng och försöker slappna av. Det är ju alltid någon liten jävlig muskel som bråkar och spänner illmarigt.
Det har slagit mig, den senaste tiden, att jag är så otroligt gammal. Inte i år, men i kroppen. Jag är slut, färdig.
Ibland känns det som att jag redan i nästa andetag kommer falla död ner. Blott 23 år gammal.
För det har har fallit sig så att jag nästan alltid är sjuk, har ont, är trasig.
Vad är det för hypokondri som hetsat sig in i huvvet på´na undrar du nu.
Ja inte FAN vet jag, men tröttsamt är det.
Jag har aldrig sett mig som en särskilt känslig person. Inte heller lättstött eller med låg smärttröskel (tvärtom hög).
Ändå, är något fel. Den tanken släpper inte. Jag är felkodad och det går inte att söka reda på problemet.
Kan dä va psykosomatiskt tro? Hähä.
Jojo, nog med klagomål för det här inlägget.
-FIN-
Thål
Det faller sig ofta så att när jag befinner mig hemma i föräldrarnas trygga vrå, ja då prioriteras hygienen inte lika högt och jag hasar gärna runt lite extra lökig med svettig armhåla och smörigt hår. Dock ska det ju duschas förr eller senare och det må ni tro är rena rama antikrundan hemma hos mor å far min. Riktigt vällagrade tvålar från mina tonår kan en hitta, krämiga och mustigt doftande.
Idag klämde jag slut på något shampo med doft av nektar. Jag vet inte hur mycket av den där nektaren som fanns kvar i och för sig, men mitt hår blev rent. Tror jag.
veckans lista!!!
(förra)Veckans lista: Denna igen då.
Veckans humör: Pruttigt. Har inte orkat göra något mer än att hosta och vara ledsen och dödsångestig. Ovärt.
Veckans hoummus: Åt ingen hoummus denna vecka heller. Däremot åt jag extremt gott sparriskladd min far tillrett. Jag avskyr vanligtvis sparris då det smakar EXAKT som halssnoret jag hostar upp under förkylningar.
Så det blir lite bakvänt. Denna vecka när jag hostat extra mycket sparrisslem har jag även ätit och njutit av en sparrisrätt... Nästan så en börjar misstänka att jag gillar snor (ja).
Veckans kläder: Senapströjan med oljestänk på. Och mina knalliga laxrosa mjukbyxer jag hittade i garderoben hemma hos mor å far.
Veckans frisyr: trasslig Hitler-jugend
Veckans låt: Magnus Uggla- Jag å min far
Veckans slöseri med tid: Förkylningen from hell! I hate forever and ever bitch please.
Veckans anger management: Ingen. Har tillåtit mig själv att bröla ut i ilska och raseri närhelst jag känt för det. (pms+sjuk. fint)
Veckans ost: Boxholms kryddost. GOTT!
Veckans person: Denna här som jag int träffat på flera dagar.
en anonym urna är allt som finns kvar
Hej påsk!
Jag är HELT BESATT av Magnus Ugglas version av "jag och min far".
Hörde den första gången när jag stod feberyr på möjligheternas hus i skarpnäck för bara någon vecka sedan, och sen dess har den gått på repeat hemma/i telefonen/hos föräldrarna/i min skalle.
Spelade den för mamma och pappa i hopp om att vi gråtandes skulle omfamnas i kärlek till Magnus Uggla, men de ratade den.
"Vilken röst! vad gör den?" och "Usch vad sorgligt det kan vara".
Amen läggavråh!
Vill bara smeka Ugglan över håret och hyschande lova att allt kommer bli bra.
Här sitter jag förbannad och klämmer om huvudet med mina babyfeta händer.
Kan inte lägga upp vidjos här (av någon anledning) så det får bli en länk.
Hejrå.
min kopp min kropp
Den här koppen måste vara guds(indiskas) gåva till människan(mig). Allt går ner i denna skapelse.
Jag bäljar i mig te, spiller mjölkchoklad, törstar efter vatten, sväljer plikttroget c-vitaminbrus och slevar i mig yoghurt ur koppens avgrundsdjup. Den fungerar till varenda dryck, till och med öl.
Och jag diskar den... ibland.
End.
Extrabonus: dagens klädsel.
30krs-tröja jag skvätt matolja på samt mina favoritbyxor sedan -10.
Idag!
somliga dagar
Solen bländar genom slutna persienner. Klockan är elva och jag försmäktar redan av tristess.
Ensam i sjukstugan. Min sambo smällde igen ytterdörren i ren irritation och stress efter en orolig natt.
Jag har vankat av och an, harklat hostat hispat. Förbannade förkylning. Varför tar du mig alltid med storm ditt jävla aber?!
Det här är tredje dagen då jag sitter låst i lägenheten, utan fysisk ork eller sällskap. Utan att jag riktigt förstår smyger sig mörka tankar på. Ringlande, väsande små larver som pyser ut ur porerna. Jag slår mig i ansiktet, försöker döda de små skitstövlarna, men vem är det som får ont egentligen?
Såhär kan vi inte ha det! Nu är det jag som surrar upp persiennerna och släpper in den stekande solen, tvättar mig, klär mig, tar en liten tur runt lägenheten (=stampa omkring på 36 kvadrat) och öppnar upp balkongdörren.
Tvi vale!
Ooh-hoo nobody knows it, right from the start I gave you my heart
Veckans lista: Denna
Veckans humör: Fräsig, livsglad, trött.
Veckans hummus: Åt ingen hummus denna vecka, men förra! På Hermans. Bästa.
Veckans kläder: Nyjackan. Vill sova med den. Tror inte att sambo går med på dock. :(
Veckans frisyr: Hitler-jugend
Veckans låt: Elton John & Kiki Dee- Don´t go breaking my heart
Veckans slöseri med tid: Alla minuter och timmar jag spenderar på att pilla förstrött med min septum.
Veckans anger management: Försökte lära mig att andas djupt under diskussion med antifeminister.
Veckans ost: Mozarella. Som vanligt.
säg, hur många sekunder har jag på mig innan dimman förhindrar mig?
I helgen har jag handlat kläder och känt bankande hjärta över nya inköp. Det var så längesedan det hände.
Alltid hägrar skuld och rädsla för överkonsumtion. Jag tror det kommer ur ärvda kläder och en barndom under besparingar (men i övrigt full på kärlek å gulligull dah =))) ).
Svåra tider kanske väntar runt hörnet. Jag vågar inte satsa.
Men jag köper i alla fall det mesta på second hand.
Fann mig själv sitta på badrumsgolvet tidigare idag. Jag sprättade försiktigt med darrande händer i min nygamla jacka, otålig på att få ur de fruktansvärda axelvaddarna.
Axelvaddar är inte min grej. Alls.
Jag har redan relativt breda axlar för att vara av kvinnokön och med extra påfyllning ser jag ut att komma direkt ur någon Whitney Houston-video a la -87. Nä tack. Nu är min jacka i den form jag önskar. Stor och pösig, sluttande.
