säg, hur många sekunder har jag på mig innan dimman förhindrar mig?

I helgen har jag handlat kläder och känt bankande hjärta över nya inköp. Det var så längesedan det hände.
Alltid hägrar skuld och rädsla för överkonsumtion. Jag tror det kommer ur ärvda kläder och en barndom under besparingar (men i övrigt full på kärlek å gulligull dah =))) ).
Svåra tider kanske väntar runt hörnet. Jag vågar inte satsa.
Men jag köper i alla fall det mesta på second hand.
Fann mig själv sitta på badrumsgolvet tidigare idag. Jag sprättade försiktigt med darrande händer i min nygamla jacka, otålig på att få ur de fruktansvärda axelvaddarna.
Axelvaddar är inte min grej. Alls.
Jag har redan relativt breda axlar för att vara av kvinnokön och med extra påfyllning ser jag ut att komma direkt ur någon Whitney Houston-video a la -87. Nä tack. Nu är min jacka i den form jag önskar. Stor och pösig, sluttande.
 

 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0