Envig

Följer W på håll när hen spelar litt dåta. Äcklas av övervåldet, men det är i alla fall snygg grafik.

 

Mitt liv är otroligt ickespännande för tillfället. Om tio timmar börjar skolan igen och jag får -äntligen- ansluta mig till horden av morgonstressade Stockholmare.

Sällan ids jag med rusningstrafiken (ja säg, vem gör det egentligen), men ibland, när jag skyddas av öronsnäckor och irrelevant musik, orkar jag lyfta blicken och snegla en stund på medpassagerare. Ta in deras uppenbarelse och fantisera om ett liv som antagligen aldrig ägt rum.

Visst, jag föredrar förstås att ta ett tidigare tåg och slippa den värsta känslan av myrornas krig. Jag tackar vänligen men bestämt nej till andras morgonandedräkt rakt i ansiktet.

Men kanske kan en välja att inte äcklas. Kanske kan en välja att istället se människorna, lyssna... och även insupa den där unkna odören av halvsmälta frukostflingor..

 

Jaha.

 

Hejrå!