somliga dagar

Solen bländar genom slutna persienner. Klockan är elva och jag försmäktar redan av tristess.
Ensam i sjukstugan. Min sambo smällde igen ytterdörren i ren irritation och stress efter en orolig natt. 
Jag har vankat av och an, harklat hostat hispat. Förbannade förkylning. Varför tar du mig alltid med storm ditt jävla aber?!
Det här är tredje dagen då jag sitter låst i lägenheten, utan fysisk ork eller sällskap. Utan att jag riktigt förstår smyger sig mörka tankar på. Ringlande, väsande små larver som pyser ut ur porerna. Jag slår mig i ansiktet, försöker döda de små skitstövlarna, men vem är det som får ont egentligen?
 
Såhär kan vi inte ha det! Nu är det jag som surrar upp persiennerna och släpper in den stekande solen, tvättar mig, klär mig, tar en liten tur runt lägenheten (=stampa omkring på 36 kvadrat) och öppnar upp balkongdörren.
Tvi vale!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0